Daniel 6:12-13

Vet du vad skillnaden mellan "anklagelse" och "dom" är?

Observera de följande verserna:

Dan 6:12-13

"Därefter gick de till kungen och frågade honom angående det kungliga förbudet: "Har du inte låtit sätta upp ett förbud, av det innehållet att vilken som helst som under trettio dagar vänder sig med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än till dig, o kung, han skall kastas i lejongropen?"

"Kungen svarade och sade: "Jo, och det påbudet står fast efter Mediens och Persiens orubbliga lag."

"Då svarade de och sade till kungen: "Daniel, en av de judiska fångarna, frågar varken efter dig eller efter det förbud som du har låtit sätta upp, utan förrättar sin bön tre gånger om dagen."


Audio files (free download)
INTERLINEAR BIBLE




Vi kan se hur snaran som de hade lagt ut för kungen har verkat nu. När vi läser vidare ser vi också att förordningen som han undertecknade utan att ifrågasätta den orsakar domen mot Daniel, som skickas till död. Efter anklagelsen mot profeten kom dödsdomen (men Gud hade andra planer för honom, som vi skall se)

Det är avgörande att förstå Guds planer för vårt liv. Och att veta vad är vi för Honom. Vilken som helst anklagelse kan leda till dom om vi tror på Satan och inte på Gud. Låt os observera ett annat fall av anklagelse - nu mot Israel.

Året 538 fKr påbjöd kungen Kyros från Persien ett tillstånd för judarna så att det blev tillåtet för dem att återkomma till Israel och bygga upp templet. Denna händelse anses vara slutet på den babyloniska fångenskapen, och i Esras bok kan vi läsa att templets föremål återlämnades till judarna så att de skulle ta de med sig och föra de till Jerusalem (Esra kapitel 1) De följande kapitel (2 och 3) berättar om de första grupper av flyktingar som kom tillbaka och hur återställde de gudstjänsten och började bygga upp templet.

Se nu Esra 4:4-5:

"Men folket i landet lagade så, att judafolkets mod föll och de avskräcktes från att bygga vidare. Och de lejde mot dem män som genom sina råd gjorde deras rådslag om intet, så länge Kores, kungen i Persien, levde, och sedan ända tills Darejaves, kungen i Persien, tillträdde regeringen"

Skrämsel och anklagelser inför persiska kungar var Israels fienders taktik. Om du tycker att sådant motstånd är inte så allvarligt, tillåt mig att detaljera lite grann:

Kores (eller "Kyros den Store") styrde 559-530 fKr.

Under Kores regeringstid hindrades templets uppbyggnad pga motståndet. Detta hände ca. 536 fKr (Esra 4:24) Och det blev inget arbete tills Haggai och Sakarja profeterade och folket återkom till verket och byggde templet färdigt 516 fKr. Bara med tanke på templet blev verket hindrat på 20 år. Men hela arbetet med Jerusalem blev ännu mer påverkat.

Efter Kores kom Kambyses (530-522 fKr) och Smerdis (522 fKr) som man kan läsa om i Daniels profetia om "tre persiska kungar" (Daniel 11:2)

Nästa kungen i Persien var Darejaves (eller "Dareios I", 522-486 fKr) Han är den tredje "persiske kung" i Daniel 11:2. Under Darejaves styre skrev Israels fiender brev till honom för att hindra verket i Jerusalem (Esra 5:7-17) Det var i Darejaves andra år att Haggai och Sakarja profeterade (Haggai 1:1, Sakarja 1:1) och folket återkom till arbetet för att bygga upp templet, som blev färdigt 516 fKr, i Darejaves 6:e år (Esra 6:15)

Darejaves efterträdare var Xerxes I - "Ahasveros" i Bibeln - som regerade 486-465 fKr. I Daniel 11:2 profeterades om honom att han skulle "uppbjuda all sin makt mot Javans [Greklands] rike" och han kallas för "den fjärde persiske kungen".

Under Ahasveros' regeringstid skrev Israels fiender för att hindra Jerusalems uppbyggnad (Esra 4:6) och de lyckades. Vi kan läsa i Nehemja 1:3 att Jerusalem var i väldigt dåligt skick i rapporten som Nehemja fick.

Ahasveros' son var Artaxerxes I (165-424 fKr) Israels fiender skrev till honom också för att hindra verket i Jerusalem (Esra 4:7-16) och de lyckades. Arbetet med Jerusalems mur stannade pga Artaxerxes' svar (Esra 4:23) Det var under hans regeringstid att Esra kom till Jerusalem (458 fKr, Esra 7:1-6) och Nehemja fick tillstånd för att gå till Jerusalem och fortsätta med uppbyggnaden (445 fKr, Nehemja 2:1) Muren var färdig året 445 fKr. Då blir hela perioden mer än 90 år (efter den babyloniska fångenskapens slut)

Det verkliga tiden som judarna arbetade för att byyga upp templet och muren var mindre än fem år. De andra 85 år var verket hindrat pga av fiendernas motstånd.

Det är i detta sammanhang - templets byggnadsarbete - att Sakarja profeterade för att kalla folket tillbaka till verket. Folket var modlöst, Guds verk övergivet, och situationen var det rätta för att synd skulle frodas, i det slags cynisk miljö där man bryr sig inte om Gud och det heliga och ger efter för en ande av misstro. Vid denna tid var Serubbabel ståthållare och Josua översteprästen, dvs den civila respektive den religiösa myndigheter i Juda (Haggai 1:1) Haggais profetia verkade också i deras hjärta på samma sätt som hela Israel, vilket visar att de delade samma tröghet och religiös apati som alla andra. Därför anklagade Satan översteprästen inför Gud pga hans synd.

Observera anklagelsen man läser om i Sakarja kapitel 3:

"Sedan lät han [Gud] mig se översteprästen Josua stående inför Herrens ängel, och Åklagaren stod vid hans högra sida för att anklaga honom. Men Herren sade till Åklagaren: "Herren skall straffa dig, du Åklagare, ja, Herren skall straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då inte denne en [ved-] brand, ryckt ur elden?"

[Vi kan se hur "Herren" - Guds Son - talar till "Herren" - Gud Fader. "Herrens ängel" är Jesus Kristus Vår Herre. "Åklagaren" är översättningen av "Satan" på hebreiska i originalet, som anklagar Josua så att verket skall inte göras. Men när Herren kallar översteprästen för en "vedbrand ryckt ur elden", då är meningen att även när han var under samma påverkan som hela nationen, han var inte än helt "bränd", och det var möjligt att rädda honom och använda honom]

"Och Josua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln. Och denne tog till orda och sade till dem som stod där som hans tjänare: "Ta av honom de orena kläderna." Och till honom själv sade han: "Se, jag har tagit bort ifrån dig din missgärning, och man skall nu klä dig i högtidskläder"

[Orena kläder står för synd. I detta fall, synden som alla var med i. Högtidskläderna representerar rättfärdiggörelsen. De här nya kläder var en symbol av Josuas förlossning från synden]

"Då sade jag: "Må man också sätta en ren bindel på hans huvud."

[Denna bindeln eller turban kommer från hebreiskan "tsanif" - man kan se det också som "mitsnéfet". Denna var översteprästens huvudbonad, med en gyllene plåt där det stod, "Helgad åt Herren". "Tsanif" kan också översättas som "krona". I alla fall representerar auktoritet. "Må man sätta en ren bindel på hans huvud" menar "att befullmäktiga honom"]

"Och de satte en ren bindel på hans huvud och klädde på honom andra kläder, medan Herrens ängel stod där bredvid"

"Och Herrens ängel försäkrade för Josua och sade: "Så säger Herren Sebaot: Om du vandrar på mina vägar och håller vad jag har befallt dig att hålla, så skall du också få styra mitt hus och vakta mina gårdar, och jag skall låta dig ha din gång bland dessa som här gör tjänst."

"Hör på detta, Josua, du överstepräst, med dina medbröder, som sitter här inför dig (ty dessa män skall vara ett tecken): Se, jag vill låta min tjänare Telningen komma. Ty se, i den sten som jag har lagt inför Josua – över vilken ena sten sju ögon vakar – i den skall jag inrista den inskrift som hör till den, säger Herren Sebaot, och jag skall utplåna detta lands missgärning på en enda dag. På den tiden, säger Herren Sebaot, skall var och en av er kunna inbjuda den andre till gäst under sitt vinträd och fikonträd"

Observera Josuas "medbröder" som "skall vara ett tecken". De representerar andra "medbröder" till en annan "Josua" i framtiden. Och denna framtid är sammanlänkad med Israels Messias. "Telningen" - från hebreiska "tsemákh" - menar ett "skott" och är nästan samma ord som Jesaja 11:1 använder för att prata om Messias - där läser man "nétser", en synonym. De här orden menar att profetian har med Vår Herre Jesus Kristus att göra.

"Al ében akhát" betyder "på denna sten", och då menar man att stenen har sju ögon, inte att sju ögon från någon annan vakar över stenen. De "sju ögon PÅ stenen" finns med också i Sakarja 4:10, "Herrens ögon som överfar hela jorden", och i Uppenbarelseboken 5:6 som ett drag av Jesus, "sju ögon, som är Guds sju andar som har sänts ut över hela jorden". "Sju andar" menar den Helige Andes fullkomlighet; om man har "sju ögon" då är man fylld med den Helige Ande, ser allting med Guds ögon. Denna egenskap är en messiansk sådan. Själva stenen är en bild av Herren Jesus, som använder ordet i Matteus 21:42 för att mena sin egen person. Han är "klippan" på vilken kyrkan skulle byggas i Matteus 16:18 (inte Petrus, som var aldrig "den första påven" utan en annan apostel med samma auktoritet som Paulus eller Jakob. Petrus själv befriar oss från tvivel om detta i 1 Petrusbrevet 2:4-8)

"Jag skall inrista den inskrift" på stenen och "utplåna landets missgärning på en dag" är en messiansk profetia också. En dag skulle "Telningen" eller "Stenen" få ett namn, och vara inte längre ett tecken på något okänt. Detta namn är Jesus Kristus, och dagen då man skrev "Jesus av Nasaret, judarnas konung" var samma dag då jordens synd blev "utplånade", borttagen från syndarna och lagt på axlarna på Guds Lamm.

Att "inbjuda den andre till gäst under sitt vinträd och fikonträd" har en speciell mening i Herrens Ord. Båda växter fanns i det Heliga Landet både i det vilda eller i odlingar. Men man får olika resultat vid olika förhållande. När vi läser Jesaja 5:2 ser vi att "vilddruvorna" är en dålig resultat som man förväntar sig inte på ett odlat vinträd, och profeten Amos (Am 7:14) illustrerar sitt enkelt levnadssätt med att han äter vilda fikon.

För att få god frukt från vinträdet eller fikonträdet skall man odla dem och sköta dem i flera år. Så läser man i Bibeln om att odla i Jesaja 5:1-6 eller i Lukas 13:6-9. Sådant gör man när man har ettablerad sig på landet, vilket gör det till ett tecken för välstånd, frid och säkerhet. Så lyder 1 Kungaboken 4:24-25:

"...Juda och Israel var i trygghet, var och en under sitt vinträd och sitt fikonträd, från Dan ända till Beer-Seba, så länge Salomo levde"

Landets ödeläggelse illustreras ofta med att vintrådet och fikonträdet skadas (Jeremia 8:13, Joel 1:7, 12) och landets återupprättande med välstånd, med frodiga odlingar (Joel 2:22; Mika 4:4) Med att "inbjuda den andre till gäst under sitt vinträd och fikonträd" menar man ett tillstånd av frid och välstånd, som inkluderar också vänskap, fredliga förhållande och olika slags avtal mellan människorna. Att bjuda någon att äta förknippas i Bibeln med att slå ett avtal eller att hedra gästen, visa den andre välvilja (Psaltaren 23:5, 2 Samuel 9:7, 10, 1 Kung 1:18-19, Nehemja 5:17, Jeremia 52:33, Daniel 11:27)

Profetian som Gud gav Josua inkluderar att Israels Messias kommer, verkar frälsningen på jorden och orsakar tider av frid och välstånd. Alla dessa detaljer tillhör det tusenåriga riket, och det är vid den tiden att profetian skall fullbordas. Men som alla profetior finns det också andra tider där profetian delvis fullbordas. Detta är påtagligt för judarna som verkade i Jerusalem eller för kyrkan när den bygger upp människoliv som var förlorade pga synden. Till exempel, närmaste fullbordan skulle hända vid det andra templets uppbyggnad. Då skulle "Telningen" syfta till Serubbabel - en typ av Herren som högsta myndighet - borttagningen av synd skulle vara när de återkom till verket, och tider av frid och välstånd, de som Israel njöt när muren var färdig. Alla de här välsignelser skulle komma till dem pga en enda viljeakt från Gud: att rättfärdiga Josua, översteprästen, som Satan anklagade.

Vi har vittnat en nations uppbyggnad i Israel, sedan Herren kallade tillbaka judarna från diasporan för att proklamera Israel som ett fritt land igen. Och det finns många fiender som ger motstånd till Guds plan nuförtiden också, precis som på Esra och Nehemjas tid. De anklagar Guds folk, vilket man kan läsa om i den här sajten under Daniel 6:4-5 (bojkotten mot Israel) och under Daniel 6:6-7 (den "palestinska katastrofen") De är två exempel av anklagelser mot judar och mot själva existensen av Staten Israel. De visar hur Israels fiender, som har orsakat alla spänningar och krig i Mellanöstern, anklagar Israel, den enda demokrati i hela regionen, att vara skyldig till detta. Självklart, som på Esra och Nehemjas tid, Herren är med sitt folk nuförtiden också, och Israel fortsätter fram i seger. Eftersom Guds verk blir inte omintetgjort pga sataniskt motstånd.

Vid ett annat budskap - under Daniel 3:8-12 - har vi pratat om anklagelser mot Gud verk i allmänt. Det är alltid så att Satan blir Åklagaren, Herren Jesus blir Försvaret, och Gud Fadern blir Domaren. Segern vid denna domstol kan man läsa om i Uppenbarelseboken 12:11, där det lyder:

"De har besegrat honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv mer än att de kunde gå i döden"

Denna vers är med i et sammanhang som vi inte pratade om då. Jesu andra tillkomelse börjar med kyrkans uppryckande och början på Antikristus regim, med en falsk profet som skall leda en ekumenisk religion. Detta skall vara för sju år enligt Daniel och Uppenbarelse profetior - som vi skall tala om om Herren tillåter det. Antikristus skall förhandla fred med Israel, och judarna skall bygga upp templet och återställa GTs religionen. Vid samma tid skall 144 000 messianska judar predika om Jesus som Israels Messias. Vid denna tidsperiod skall Israel vara Guds röst på jorden, och resten av världen skall vara under Antikristus välde (de skall få "odjurets märke")

Vi kan läsa i Uppenbarelseboken hur skall Satan föra krig mot ärkeängel Mikael - han som står för det judiska folket - och besegras i himmelen. Då ägnar sig den Onde att förfölja Israel på jorden. Antikristus skall svika Israel i mitten av "veckan 70" och invadera Israel, men Gud skall skydda sitt folk och gömma dem i öknen. Då skall Satan kämpa mot de 144 000 som vittnar om Jesus till alla nationer. Och han skall besegras av Jesus när Han kommer.

Israel var förföljd i Babyloniens tid, lever under förföljelse nuförtiden och skall bli förföljd i den "Stora Lidande" eller "Daniels 70:e vecka". Men Gud skyddade dem då, skyddar dem nuförtiden och skall skydda dem alltid.

Samma sak händer också med Herrens kyrka och med varje troende. Vi utstår förföljelse och anklagelse, men Herren är med oss för att rättfärdiggöra oss i Lammets blod.

I Romarbrevet sju kan vi läsa om det ynkliga tillståndet av aposteln Paulus, som orsakade att han ropade (Rom 7:24) "Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp?". De som jobbade i Jerusalem hamnade i samma situation, och man kan läsa om troende - både judar eller kristna - som har gjort det, att komma till punkten där man får ingen resultat av sin tro och Satan anklagar en hela tiden så att man glömmer Gud.

Men Guds svar till Paulus finns i nästa vers: "Jesus Kristus, vår Herre". Och Romarbrevet 8 är själva svaret i detalj, som talar om Kristi tillräcklighet och Andes verk i oss. Detta strålande kapitel var NT's stycke som gjorde starkaste intrycket i min ande första gång jag läste Bibeln, och jag har hört från andra som har upplevt detsamma. Rom 8:1 talar om befrielsen som Gud verkar i oss genom Jesus Kristus:

"Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus"

"Fällande dom" i denna vers kommer från grekiskan "katákrima" som syftar på straffet eller domen som man får när man blir förklarat "skyldig". Evig död börjar med en "uppståndelse till dom" som Herren talar om i Johannes 5:29, det slags uppståndelse som skall uppleva alla dem som inte har Jesus som deras Herre och Frälsare. Denna återuppståndelses syfte är att gå till straffet, och alla som återuppstår där skall pinas i evigheten i helvetet.

Det finns en stor skillnad mellan "fällande dom" och "anklagelse", som kallas "kategoría" på grekiska och som man läser t.ex. i Johannes 18:29 då Pilatus frågar om anklagelserna på Herren Jesus. Herren var förklarat skyldig och även dömt att dö på korset, på löjliga och falska anklagelser. Men det var Faderns plan, att Han skulle bära världens synd på korset.

Både Daniel i lejongropen och Herren på korset var orättvist anklagade och dömda till död. Men Gud tillät båda orättvisor eftersom Han hade en plan med dem; i Hans eviga rättvisa räddade Han Daniel från lejonen och gjorde sin Son att resa sig upp från graven.

Det är vitalt at vi skall förstå vad är det som Paulus säger i Rom 8:2 när han påstår att det finns ingen "katákrima", inget straff, fällande dom, fängelse, fördömande, påföljd, tvångarbete... FÖR DEM SOM TILLHÖR KRISTUS JESUS. Det spelar ingen roll om vi är anklagade, om man förtalar oss, eller det som vi ger, om man förföljer oss, om man bannlyser oss från synagogor eller kyrkor, om vi är degraderade eller t.o.m förlorar vårt jobb... GUD HAR INGEN FÄLLANDE DOM som väntar oss i evigheten. Vi behöver inte göra någonting för att bli "fri från domen" p.g.a anklagelserna vi hör. Eftersom det finns INGEN dom mot oss, vi kan väl strunta i sådana anklagelserna. Gud har inget straff som skall komma till oss p.g.a dem. När Satan anklagar oss och säger, "du är syldig", Vår Herre Jesus Kristus, vår Försvarare, säger på andra sidan, "Jag har burit dina synder på mig", "Jag har gjort dig icke skyldig".

Daniels fiender anklagade honom inför kungen, och orsakade en fällande dom på honom. Men Gud räddade honom from lejonen. Josuas fiender anklagade Israel inför de persiska kungar, och Satan anklagade honom inför Gud. Men Gud rättfärdiggjorde Josua och rörde kungarnas ande så att de skulle tillåta judarna att återkomma och bygga upp Jerusalem. De även hjäpte till med material och stöd. Herrens fiender anklagade Honom och gjorde så att Han blev korsfäst. Men Gud reste Honom upp från de döda och förde Honom till heaven. Han skall återkomma för att regera på jorden.

Det spelar ingen roll vilka anklagalser man uttalar mot oss; Gud har ingen fällande dom eller evig pina för dem som tillhör Kristus Jesus. Om du har inte än tagit emot Jesus som din Herre och Frälsare, idag är dagen! Vänta inte längre! Det spelar ingen roll om du är anklagad p.g.a någon synd, det menar ingenting i evigheten OM DU TILLHÖR KRISTUS JESUS. Din "brottsregister" inför Guds domstol finns inte helt enkelt, eftersom Jesus bar sina synder på korset, och denna register är ett blankt blad OM DU TILLHÖR KRISTUS JESUS. Eftersom "det finns ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus". Ta emot Jesus, och Han skall ge dig sin Ande!

I Jesu Kristi kärlek, din broder

Israel Leonard

PS. Jesus kommer snart!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar