Vill du manipulera Gud?
Daniel 6:17-18 (B82 16-17)
"Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen talade till Daniel och sade: "Din Gud, den som du så oupphörligt dyrkar, han må rädda dig"
"Och man förde fram en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och med sina stormäns sigill, för att ingen förändring skulle kunna göras i det som nu hade skett med Daniel"
Audio files (free download)
INTERLINEAR BIBLE
Om du jämförde med arameiskan från originalet då har du konstaterat en mycket bra översättning till de här verserna. Men det finns ett verb som kan förekomma med olika översättningar i andra versioner. När kungen säger, "Han må rädda dig", verbet är "yeshezbinákh" från arameiskan "shezíb", i 3:e person och futurum, med 2:a personens suffix. Den logiska översätningen skulle vara - som man gör i andra bibel versioner - "han skall rädda" (3:e p fut) och "han skall rädda DIG" (med suffix) Denna böjning av shezib (att "rädda", "frälsa") som är ett oregelbundet verb, är unik. Därför används ibland "han skall rädda dig" - som en profetia - eller "han må rädda dig" - som en önskning. Den första är den bokstavliga översättningen och den andra, en som tar hänsyn till sammanhanget. Vilje kungen att Daniel skulle räddas, eller proklamerade han att det skulle hända? Många av oss skall vänta tills vi är i evigheten för att veta det.
Konspirationen mot Daniel är fullbordad i de här verser, då profeten skickas till döden i lejongropen. Denna grop är platsen där lejonen burades in när man gjorde inget med dem. I antiken var det vanligt att kungarna skulle ha vilda djur för blodiga spektakel, eller för att släppa dem fria för att utöva jakt. Vi skall inte tro att de var tama lejon, av det slags man ser på cirkusen. Lejonen i gropen åt en ordentlig frukost vid slutet av detta kapitel, nämligen Daniels fiender. När profeten fortsatte med sina andakter och böner varje dag då visste han att detta kunde orsaka hans död, och han accepterade at offra sig själv i stället för att lämna hans Gud.
Om du läste det föregående budskapet, då har du läst om skillnaden mellan "offer" och "manipulation". Daniel, som Vår Herre Jesus Kristus också, valde att offra sig själv. Och som Herren också blev han räddad av Gud.
Vad innebär detta för oss idag?
Observera Efesierbrevet 5:2 :
"Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva, ett välluktande offer åt Gud"
I denna vers läser vi att Herren var en "offergåva" - grekiska "prosforá" - och "offer" - grekiska "tusía". Det sista ordet menar att frambära ett djur för att offras för våra synder, eller djuret själv. "Prosforá" menar blodiga offer också men det kan syfta till andra slags gåvor som korn, olika föremål eller pengar. Verben "att offra" motsvarar de här två grekiska ord, "túo" och "prosféro", från samma rot som "tusía" och "prosforá".
Nu "Kristus utlämnade sig själv för vår skull som en offergåva, ett välluktande offer åt Gud" och versen befaller oss att "leva i kärlek... så som Kristus har älskat oss". Men Kristus älskade oss så mycket att han gav sitt liv för att frälsa oss. Om vi skulle dö på ett kors då skulle vi inte rädda någon, eftersom detta var Jesus' uppdrag. Han är den ende "Frälsare" i hela mänsklighetens historia. Vad skall vi "offra" då?
Jesus offer var att dö på korset, och Han sade till oss i Lukas 9:23,
"Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig"
Vad är ditt "kors"?
Ett sätt att finna vad något är, är att välja bort det som det INTE är. Kanske brukar du, som jag, att drycka kaffe på morgonen, äta cornflakes eller müsli med filmjölk, även någon smörgås... Det är inget "offer". Allt detta är mat, smakar bra och är nyttigt för kroppen. Jag har aldrig hört någon att säga, "nu blir det offertid" när man skall äta en bra frukost.
Vi säger att någon har "offrat sig" när man har "uthärdat" något. Något man ogillar, som är jättesvårt, som är hopplöst, som orsakar smärta... I Kristi offer läser vi om en orättvis anklagelse, misshandel, förödmjukelse, att bära korset - med alla smärtor som misshandeln orsakade Honom - att korsfästas och att dö. Ingen skulle ha valt detta offer utan Han bara, den Ene som kallades av Fadern i evigheten och som svarade, "sänd mig".
Tack Gode Gud! Eftersom Han valde detta offer kom frälsningen till oss, därför "offras" vi själva inte p.g.a våra synder. Våra "offergåvor" och "välluktande offer" är någonting annat, som man kan hitta i Herrens Ord.
Observera de här verserna:
Rom 15:15-16
"Ändå har jag skrivit till er, ibland lite väl uppriktigt, och påmint er om en del saker. Jag har gjort det därför att Gud i sin nåd gett mig uppdraget att gå ut till hedningarna som Kristi Jesu tempelpräst och i helig tjänst förvalta Guds evangelium. Så skall hedningarna bli ett offer som är helgat genom den heliga anden och som Gud därför tar emot"
Fil 2:17
"Ja, även om mitt blod skulle utgjutas när jag bär fram er tro som ett offer till Gud, är jag glad och gläds med er alla"
Verserna i Romarbrevet visar oss att Paulus predikade evangeliet så att hans lärjungar skulle bli ett "offer som Gud tar emot, eftersom det var helgat genom den Helige Ande". Och Filipperbrevet visar oss samma idén med bildspråk ("blod" är inte med i grekiskan; det är ett sätt att översätta då man visar motsvarande idén med andra ord) Tjänsten och tillbedjan som lärjungarna utförde och som vittnade om deras tro, de är "offer" och Paulus talar om att "utgjuta sig själv som drickoffer" på deras offer - han menar att vara delaktig i det.
För att förstå de här verser bör vi veta "offer" begrepp som Paulus hade, den f.d jude och farisé som blev en kristen jude, eftersom det är vad "offer" menar för honom i första plats, han som var expert på Guds lag. Offergåvorna var "helgade", vilket menar att de konsekrerades till Gud och rituellt behandlade för att de skulle uppfylla sitt syfte. I 3 Moseboken 1-7 läser vi om flera exempel på de här rituella procedurer. "Drickoffret" var ett offergåva av vin, som offrades tillsammans med djuroffer och som utgöts inför Herren (4 Mos 28:7) Både offret och drickoffret är bildspråk för NT troende, och meningen är "det som vi offrar".
Det som Kristus offrade var sig själv, och Paulus talar om vår tro som ett sätt att "offra" oss själva till Gud. Men om vi skall inte korsfästas, eftersom det är inte till något nytta, vad är vårt offer då?
Romarbrevet 8:29 lyder,
"Ty dem han i förväg har utvalt har han också bestämt till att formas efter hans sons bild, så att denne skulle vara den förstfödde bland många bröder"
Versen handlar om dem som är valda till frälsning, de "förutbestämda". Gud bestämde en väg för alla som skulle ta emot Jesus som Herre och Frälsare: "att formas efter hans sons bild". Frälsningen får man av nåd, genom hans Sons död. Men syndaren som omvänder sig och kommer till Gud, vad skall han göra i fortsättningen? Hur skall vi leva?
För att formas efter Herrens bild behöver vi Guds Ande. Det som man läser i Guds Ord blir Guds röst för oss när den Helige Ande uppenbarar det till oss. Och man hittar flera verser som handlar om oss som "offer", och om "våra offer".
Se Romarbrevet 12:1,2 :
"Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt"
Verserna kallar oss till att:
- "frambära oss själva som ett levande offer". Nåväl, detta är ganska konstigt. "Offren" frambars för att brännas på altaret. När man bar fram ett djur som offer, det skulle dö för våras synder. Vi har inte hört om en ungtjur som kom tillbaka från tabernaklet och berättade till kompisarna, "vet du vad? igår blev jag offrade!". Hur kan ett "offer" vara "levande"? Tack gode Gud som ger oss svaret om vi fortsätter fram.
- Inte "anpassa oss efter denna värld". "Värld" i den här versen kommer från grekiska "aión" som betyder "ålder", "sekel", en längre tidsperiod. Denna "aión" betyder ibland för Paulus tidsåldern i vilken vi lever nu, på en värld som präglas av synd och som styrs av Satan. Den börjar med fallet - då våra förfäder syndade inte i Edens lustgård - och slutar med det Tusenåriga Riket som Vår Herre Jesus skall bringa. Denna "värld" är också delen av mänskligheten som inte vill följa Gud eller Guds lagar (i Galaterbrevet 1:4 kan vi läsa om den som "den nuvarande onda tidsåldern")
- Vi skall "låta oss förvandlas genom förnyelsen av våra tankar". "Tankar" kommer från grekiskan "noós" som betyder förståelse, sinne, tankeförmåga, intelligens, tankar. Vårt sinne skall förvandlas för att tänka som Jesus gjorde (1 Korintierbrevet 2:16) om vi skall veta om Guds tankar.
Guds kännedom som man läser om i de här verserna orsakar att vi lever ett annat liv, nämligen Jesu Kristi liv i oss, genom den Helige Ande. Detta "nya liv" - som det kallas i Romarbrevet 6:4 - menar att vara döda till synden (därför kan man prata om "offer" faktiskt) och att leva för Jesus. Om detta kan vi läsa i hela Romarbrevet 6. Om detta liv handlar också Efesierbrevet fyra, som visar att i det nya livet grälar man inte med varandra utan förlåter varandra på samma sätt som Gud har förlåtit oss. Och Kolosserbrevet tre säger att vi skall inte ljuga eller häda, utan tala sanning och prisa Gud.
När vi lämnar livet kontrollerat av synd och börjar leva efter att ha fått ett nytt sinne (med Jesu tankar) då skall vi tjäna Gud - som Jesus gjorde - och prisa Gud. Hebréerbrevet 13:15 lyder,
"Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn"
Att prisa Gud är ett "offer" man frambär. Det spelar ingen roll om du "har lust" i att göra det eller inte, det spelar ingen roll om du tänker att Gud har behandlat dig rättvist eller jättesträngt. Vi har blivit "trolovade" till Gud (2 Kor 11:2) och därför skall vi "älska Honom, dela glädje och sorg med Honom och vara Honom trogna". Det finns stor kraft i lovprisning, en kraft som utlösas när man prisar Herren i ett tillstånd då ingen skulle göra det (som de fångna Paulus och Silas i Apostlagärningarna 16)
Ett för tillfälle sist exempel på "offer" är våra offergåvar, ett "offer" av våra pengar. Observera följande verser:
Fil 4:18
"Jag har fått vad jag skall ha, och mer än det. Jag har fullt upp av allt nu när jag genom Epafroditos har fått det som ni skickade mig - en rökelsedoft, ett offer som Gud tar emot med välbehag"
Paulus talar till de kristna i Filippi om pengarna de skickade till honom. Det är ett skäl man deltar i kollekten: Guds tjänare som predikar Guds Ord är värda ett lön. Andra skäl inkluderar templets underhåll, hjälp till utsatta människor m.fl.
1 Kor 16:1-2
"När det gäller insamlingen till de heliga skall ni följa de anvisningar jag har gett församlingarna i Galatien. Dagen efter sabbaten skall var och en regelbundet lägga undan vad han har råd med, så att inte insamlingen börjar först när jag kommer"
Detta exempel har att göra med kollekten som Paulus tog emot från hedniska kyrkor för att hjälpa Jerusalems församling. Kristendomen hade kommit till dem p.g.a judarna, från Jerusalem, där kyrkan föddes (se Rom 15:27) och därför predikade Paulus att det var rätt att välsigna Jerusalems församling också i det materiella.
Vi har talat på ett tidigare budskap (Daniel 5:18-19) om några judiska högtider, då man tackar Gud p.g.a sina välsignelser och p.g.a Israels räddning. De tre största högtiderna instiftades av Herren i själva Bibeln, där vi kan läsa om dem i 5 Mos 16 (Påsken, Veckohögtiden - som motsvarar Pingst - och Lövhyddohögtiden) Observera de här verserna i samma kapitel, där man pratar om offer:
5 Mos 16:16-17
"Tre gånger om året skall allt ditt mankön träda fram inför Herrens, din Guds, ansikte, på den plats som han utväljer: vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddohögtiden. Men med tomma händer skall ingen träda fram inför Herrens ansikte, utan var och en skall ge vad hans hand förmår, alltefter måttet av den välsignelse som Herren, din Gud, har gett dig"
Träder du fram inför Herren varje dag? Eller på söndag, eller tre gånger om året, eller på Jul och Påsk?
"Offrar" du lovprisning, lovar du Gud och ärar Honom även när du befinner dig i svårigheter?
Har du "offrat" dig själv angående synden, har du konsekrerat din ande, själ och kropp för att tjäna Gud, och inte Satan?
Bär du fram några gåvor inför Gud från det som Han har gett dig?
ELLER MANIPULERAR DU GUD?
Om du undrar varför är denna sista frågan speciellt betonade, låt mig berätta. Vi lever i en "relativ" värld av "gråa nyanser". "Svart och vitt", "gott och ont", "Gud och Satan" finns inte med i de flesta människors sinne. Denna värld tänker inte Jesu Kristi tankar.
Men Gud är inte alls underordnad till denna "onda tidsålder". Herren har alltid bestämt genom hela mänsklighetens historia vad är det som är gott eller ont, var är det som är korrekt eller inte, sedan han befallde Adam och Eva vad de skulle göra och inte göra. Han gjorde samma sak med Noa, Abraham, Moses och alla profeter i GT, Herren Jesus och alla apostlar i NT. Gud har aldrig varit tyst. Han har alltid kallat människorna som Han skapade, så att de skull följa Honom och bli frälsta. Du kan läsa i den här sajten om att höra Guds röst (se t.ex. Daniel 4:10-13, Daniel 5:18-19)
Människorna manipulerar Guds budskap på många sätt. För några, "Gud är god, och Han skall frälsa alla människor". Men denna "universalism" är en satanisk lögn. Om Gud skulle frälsa folkmördare och terrorister som har aldrig ångrat deras synder - som deras brott mot andra människor - då skulle Gud knappast kallas för "god". Det finns ingen godhet utan rättvisa. Andra säger att "det finns många uttydningar av Skriften, som är alla lika värda". De skulle ha gjort bättre i att söka den Helige Andes hjälp, eftersom att förvränga Skriften är en säker väg till helvetet. Gör man så då är det omöjligt att höra Guds röst. En tredje grupp människor "följer deras hjärta". De gör eller inte gör något eftersom de "har lust att..." eller inte. Även några gör detta till en andlig sak, "jag känner att Herren vill...". Låt mig berätta för dig att det är en synd att missbruka Herrens Namn, och att ditt hjärta är "ett falskt och fördärvat ting". Eftersom jag tror det - som det står i Ordet - jag "följer inte mitt hjärta". Jag följer Jesus. Han gav mig Sin Ande för att befria mig från ondskan, som inkluderar min egen ondska.
Det finns tusen olika sätt för dem som inte vill göra Guds vilja. Men lydnaden är ingen "nyans" grej. Det är en svart eller vitt grej. Om din chef frågar dig, är du färdig? då har du två möjliga svar: ja eller nej. Om du har gjort 99% av det du skulle, då är du inte färdig.
Många människor vill inte manipulera sanningen. De vet att de har misslyckats i att lyda Gud och att de lever långt bort från Guds förväntan. Låt mig berätta, det är samma här. Jag vet att Herren har mycket att göra med mig fortfarande. Även Paulus, den store aposteln, tänkte så (se Filipperbrevet 3:12-13) Han kände sig allt annat än "fullkomlig". Men Gud fördömer oss inte p.g.a våra misslyckanden. Gud har adopterat oss som sina barn. Du vet att barnen som lär sig att gå skall falla ibland, de som lär sig att tala skal uttala några gallimatias och de som lär sig att spela fotboll kan krossa fönsterrutorna. Men själva gärningen av att begå en synd leder oss inte direkt till fördömelse utan ångermöjlighet.
Vad skall vi göra för att inte bli fördömda?
Före världens skapelse, då visste Gud redan att vi skulle synda. Han förberedde en frälsning, som menar en väg för att befria oss från våra synder. Denna frälsningen har en entré dörr som heter "OMVÄNDELSE". Ordet kommer från grekiskans "metánoya" som betyder "omvändelse", "ånger", "sinnesförändring" eller "förändring i den inre människa". Många människor tänker om att "ångra sig" innebär att "beklaga att man gjorde fel". De som är lite mer nobla inkluderar i deras "ånger / omvändelse" erfarenhet att gå till personen som skadades av vår synd och be den om förlåtelse. Men "metánoya" går längre fram. Att "omvända sig" i Herrens Ord innebär att ångra vår synd - som vi erkänner som det är - att vid behov be om förlåtelse och, en mycket viktigt klausul, att BESLUTA att man skall inte göra samma sak igen. En synd som återkommer hela tiden innebär att det finns ingen "omvändelse". Den rätta omvändelsen är med i Vår Herre Jesus' ord till kvinnan som ertappades med äktenskapsbrott:
Joh 8:11
"Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer."
Det är det som Gud KÄNNER i Sitt hjärta: "jag förlåter dig, men OMVÄND DIG. Sluta med äktenskskapsbrott"
Jesus kom inte till världen för att döma den, utan för att frälsa den. Om du har inte ännu tagit emot Jesus som din Herre och Frälsare, idag är dagen! Vänta inte längre! Herren väntar på dig med öppna armar, för att säga till dig, "Jag förlåter dig".
I Jesu Kristi kärleken, din broder
Israel Leonard
PS. Jesus kommer snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar