Vilken plats har Herren Jesus Kristus i dina planer?
Före den dag då jag tog emot Jesus som min Herre och Frälsare, denna fråga skulle ha fått ett helt annat svar. Jag har vittnat förut om perioden då jag levde som ateist. Nämligen, under 30 år i mitt liv fanns det ingen plats för Jesus i mina planer. Dessutom levde jag under en kommunist regimen. De "kristna" var fienden, "religionen" var "folkets opium" och kyrkan var en plats där man inte skall komma in. Min första pastor, i kyrkan där jaf tog emot Jesus, hade varit i fängelse p.g.a hans tro, och de flesta pastorer hade utvandrat i revolutionens första tider.
Men låt oss inte inbilla oss att detta var en speciell situation under "kalla krigets" tider. Nuförtiden är ju de kristna det mest förföljda samfund i hela världen. Cirka 100 000 kristna människor dödas årligen p.g.a deras tro bara, och nästan 200 miljoner lever under förföljelse av samma orsak. "Topp tio listan" över de värsta länder där detta händer börjar med Nord Koreas kommunistiska regimen och resten är nio länder med muslimsk majoritet. Bara i Syrien har den kristna befolkningen krympt så mycket som 30 % under en treårs period. Förföljelse av kristna -och andra icke-muslimska människor - som utförs av islamister har kallats för ett "tredje världskrig".
Om man tar en titt tillbaka i historien då skall man kunna konstatera speciella moment där situationen har varit mer eller mindre akut. I Ryssland t.ex. i borjan av den kommunistiska perioden, regeringens plan för att utplåna religionen orsakade att 28 biskopar och mer än 1200 präster blev mördade, och vid 1940 var kvar bara 500 församlingar av den ortodoxa kyrkan i hela landet - det är mindre än 1% av 54000 som fanns i Ryssland före det första världskriget.
En annan tidsperiod som var något slags katastrof för kristna var Islams födelse. Vid 600 eKr var befolkningen i de flesta länder omkring Medelhavet och i Mellanöstern kristen. Men i 750 eKr, muslimerna hade erövrat ett enormt område från Pakistan till den iberiska halvön (båda Portugal och det mesta av Spanien, hela vägen genom nordafrika till Egypten, och Mellanöstern med) I alla länder som de erövrade blev Islam statsreligion. De kristna fick bara två val; tvångkonvertering eller att betala skatt till muslimerna och bli andra klass medborgare, diskriminerade och underordnade. De där tiderna har lämnat som arv till mänskligheten ett antal länder där de kristna är en minoritet som diskrimineras och förföljs, även tills död.
Men om vi kommer till kyrkans födelse, då fanns det redan förföljelse mot den. En av författarna som skrev NT, aposteln Paulus, var före sin konvertering en nitisk farisé som förföljde kristna till död. Hans lärare Gamaliel är med i Apostlagärningarna 5s berättelse, där han försöker blidka några som vilje döda apostlarna så att predikningar om Jesus skulle sluta.
En imponerande parallell till kyrkans förföljelse är den som har drabbat den judiska nationen. Från 1948, året då Staten Israel blev förklarad, flera arabländer attackerade den. Samma år förklarade krig mot Israel 5 grannländer - Libanon, Syrien, Jordanien, Irak och Egypten. Deras koalition blev besegrade i det som kallas för Självstandighets Krig i Israel. År 1967 blev det krig mot Israel - nu var det Saudiarabien, Syrien, Jordan, Irak och Egypten som vilje utplåna judarnas nation. De besegrades igen i det s.k Sexdagarskriget. Det hände igen i 1973 att Egypten och Syrien attackerade Israel och besegrades i Jom Kippurskriget.
År 1988 såg Hamas' födelse. Denna terroristorganisaton har ett enda mål, att utplåna Israel. Deras metoder går från ett beständigt utnötningskrig till terroristdåd mot judar. Hamas' verksamhet har orsakat flera större konflikter mellan Palestinska Araber i Gazaremsan och Israel, som har agerat för att försvara sitt land och sina medborgare. De största har blivit åren 2008-2009 (Operation Gjutet Bly) 2012 (Operation Pelare av Rök) och 2014 (Operation Skyddande Egg) Hamas' krig och beständig terrorist aktivitet från Gazaremsan är det palestinska svaret till en väldig snäll israelisk gärning, som tvångsevakuerade sina egna medborgare från Gazaremsan för att lämna den till de palestinska araber. Denna gärning var en del av en plan som kallades för "land för fred", som har ynkligt misslyckats p.g.a det palestinska svaret.
Men det är inte bara Israels grannar som försöker utplåna judarna. Några dagar sedan läste vi i nyheterna att den judiska befolkningen i hela världen hade nått samma antal den hade före andra världskriget. Den ökända Förintelsen kunde inte utplåna det judiska folket, precis som den onde Haman i Estersboken, den del av den Heliga Skriften där man läser om en liknande historia i det Persiska Imperiets dagar. Men nazisternas försök kostade 6 miljoner judar sitt liv.
Hur är det möjligt att det finns kristen kyrka och judiskt folk i den här världen, efter så mycket hat och förföljelse? Kanske den här historia om Daniel i kapitel sex skall hjälpa oss att förstå det, och att känna Gud lite mer.
Daniel 6:4 (Bibelöversättning 1982 6:3)
"Men Daniel gjorde sig bemärkt framför de andra furstarna och satraperna, ty en ovanligt hög ande var i honom, och kungen var betänkt på att sätta honom över hela riket"
Audio files (free download)
INTERLINEAR BIBLE
Övesättningen till svenskan som man läser i B82 är en mycket bra sådan. P.g.a denna "ovanligt hög ande" som kungen märkte i profeten vilje han nämna honom till statsminister. Från Daniel 1 till 6 är det anmärkningsvärd hur den Helige Ande som bodde i Daniel och sina vänner gjorde de så utomordentliga inför de babyloniska och persiska kungar. I förra budskap såg vi Guds plan med Daniel, som var skälet till kungens plan. Guds syfte med Daniel är med i sista versen på Danielsboken, där Herren ger honom ett löfte om välsignelse och belöning i återuppståndelsen.
Vi läser om en annan man med syfte i 1 Mos 37:5-10, där Josef, Jakobs son, drömde med sin framtida position. Han blev såld som slav av sina egna bröder, tjänade hemma hos en egyptisk officer och blev orättvist anklagad och sänt till fängelse. Efter många år som fånge kallades han för att uttyda en dröm för Farao, och efter det att han lyckades blev han Faraos statsminister. Farao själv bekände Guds närvaro i Josef, när han sade till sina tjänare, "Kan vi finna någon i vilken Guds Ande så är som i denne?"
Gud hade sina planer med Josef och med Daniel. Det spelar ingen roll hur länge skall de ta; Gud lyckas alltid i Sin plan med Sina utvalda. Israels nation är ett utomordentlig exempel om detta.
Vi har berättat under "Daniel 5:24-28" i den här sajten om Guds plan med Israel. P.g.a Sin plan, Han ersatte Babylonien med Persien, och de ottomanska turkarna med det Britiska Imperiet. På samma sätt som Herren gav sina löfte till Daniel och så många andra om deras uppståndelse har han givit flera löfte till den judiska nationen.
I Daniel 9:24 läser vi, "Sjuttio veckor är bestämda över ditt folk och över din heliga stad, innan en gräns sätts för överträdelsen och synderna får ett slut och missgärningen blir försonad och en evig rättfärdighet åstadkommen, och innan syn och profetia beseglas och en höghelig Helige blir smord". Detta är Guds svar till Daniels bön för sitt folk, där "den eviga rättfärdigheten" och "syndernas slut" ät sammankopplade till Messias ankomst, den evige Kung av Israel och hela mänskligheten, som skall bli smord som Kung för hela jorden, denne "höghelig Helige" ("Helige bland heliga" i det hebreiska originalet)
Denna profetians fullbordan är med i Paulus när han skrev till romarna:
Rom 11:25-26
"Bröder, för att ni inte skall förlita er på ert eget förstånd vill jag att ni skall känna till denna hemlighet. En del av israeliterna är förstockade och skall förbli det tills hedningarna i fullt antal har nått målet. Men då skall hela Israel bli räddat, som det står skrivet: Från Sion skall befriaren komma och ta bort all synd från Jakob"
I Uppenbarelseboken 21 såg aposteln Johannes den Nya Jerusalem. Denna kallas "Guds tält - eller 'tabernakel', 'templet' menas - bland människorna" och "bruden, Lammets hustru". Denna "stad" hade i sina dörrar och i sina grundstenar både namnen till Israels tolv stammar och till Jesus' tolv apostlar. Oavsett hur många meningar skall man hitta i detta, det är solklart att vi kan se Israel tillsammans med kyrkan, tillsammans i evigheten, under samma Messias.
Hittils har vi sett planer med Daniel och Josef, och med hela deras folk, den judiska nationen. Men "planernas plan" är den som Herren beslutat med en anna jude. Den är planen som Han ordnade från världens skapelse med Sin Son Jesus Kristus, Israels Messias. En del av denna plan kan man läsa om under "Daniel 2:44-45" i den här sajten, den profetiska stunden då Daniel såg Guds rike som kom till jorden i kung Nebukadnessars profetiska dröm. Sedan fick profeten själv en syn från Gud med samma budskap, där Herren Jesus Kristus kommer inför Gud Fadern för att ta emot det eviga riket:
Dan 7:13-14
"Sedan fick jag, i min syn om natten, se hur en som liknade en människoson kom med himmelens skyar, och han närmade sig den gamle och fördes fram inför honom. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och språk måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som inte skall tas ifrån honom, och hans rike skall inte förstöras"
I Uppenbarelseboken kapitel fem hittar man samma syn, där Sonen kommer inför Fadern, som aposteln Johannes såg den - nu med nya detaljer. Och liksom Josef såg hans framtid i sina ungdomsdagar, Guds rike som skall komma med Vår Herre är profeterad FÖRE VÄRLDENS SKAPELSE.
Detta är unikt. När det inte fanns hmmel och jord, ljus eller mörker, sol eller måne, växter eller djur, Adam och Eva; när händelserna från 1 Mos 1:1 hade inte än börjat, i evigheten där Gud finns, det fanns redan en plan för att frälsa människorna. Mänskligheten var inte ens skapad och Gud visste att vi skulle synda. Observera Vår Herrens ord, profetian från Israels Messias till nationerna som tjänade Honom:
Matt 25:34
"Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: 'Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse"
Det finns andra verser som syftar till denna plan, som kallas för "Guds eviga planen", den som Han bestämde före världens skapelse. Aposteln Paulus kallar den "sin viljas hemlighet för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden". Han säger också att Han "har utvalt oss i honom före världens skapelse". Hela idén kan man läsa om i Efesierbrevet 1. "ALLTING" skulle sammanfattas i Kristus "när tiden var inne". Detta är kraftigt. Frasen på grekiska är "is oikonomían to plerómatos to kairón", där "plerómatos to kairón" är "tidernas fullbordan". "Oikonomía" betyder administration, förvaltning. Men detta ord används också som Guds "förvaltning" eller plan till en viss period, en s.k. "dispensation" - ett ord som finns med i flera Bibeläversättningar men inte i B82. Denna vers är viktigt att komma ihåg för att tala om "dispensationer", vilket vi skall göra om Herren tillåter det. "Dispensationen om tidernas fullbordan" syftar till evigheten. Och i denna evighet, ALLTING skall underordnas Jesu auktoritet.
Ett sist stycke - "sist" bara här, det finns mycket mer - om denna plan kan man hitta i Petrus första brev, 1:17-21:
"Om ni säger Fader när ni åkallar honom som dömer var och en efter hans gärningar utan hänsyn till person, lev då i gudsfruktan under den tid ni vistas här. Ni vet att det inte var med förgängliga ting, silver eller guld, som ni friköptes från det meningslösa liv som ni övertagit från era fäder. Nej, det var med blodet från ett lamm utan fel eller fläck, Kristi dyrbara blod. Han var utsedd redan före världens skapelse men trädde fram först nu vid tidens slut, för er skull som tror. Genom honom tror ni på Gud, som har uppväckt honom från de döda och förhärligat honom, så att ni i er tro också kan hoppas på Gud"
Man brukade offra lamm som syndoffer i GT. De här djur är typen, skuggan av det perfekta offret som Guds Lamm skulle offra på Golgatas kors, där Han dog för våra synder. Och Petrus säger till oss i de här verserna att detta offret var Guds plan "före världens skapelse". Jesus kom till den här världen "nu vid tidens slut", och profetiorna om den judiske Messias uppenbarades "nu vid tidens slut" också. Men själva planen om det hela var i Guds hjärta från evigheten.
Vi vet inte hur många år sedan levde Noa med sin familj (du kan se NOTEN vid slutet) Men de litade på Guds plan, de trodde att den Gud som lever i evigheten hade en plan som skulle rädda dem. Och de lydde Gud. Abraham levde någon tid före 2000 fKr, och han litade på att Gud skulle sända Messias 2000 år sedan, när hans rester skulle ha varit i graven för många sekler. Moses, som förde folket ut ur slaveriet i Egypten och som gav Israel Guds lag, gjorde allting i tro på en Gud som skulle sända Messias många sekler sedan. I varje plats och tid, alla troende har litat på Guds plan, som föddes i evigheten och som skall fullbordas i evigheten.
Många imperier, regeringar eller ideologier har dykt upp i den här världen för att utplåna Jesu Kristi kyrka och Israel. Men de flesta finn inte längre, och kyrkan och Israel är kvar. Guds planer fullbordas alltid, även när det skulle se ut som att de håller på att mysslyckas. Vi kan säkerligen hoppas att Den som lovade är Mäktig för att fullborda varje löfte för att gynna oss som har trott i Hans räddningsplan för oss.
Om du har inte tagit emot Jesus Kristus som din Herre och Frälsare, låt mig berätta att det finns en evighet. Detta jordiska liv som vi uppskattar så mycket och som vi ägnar våra talanger och vår styrka till, det är bara en liten tidsperiod, infogat i en evighet som varar miljoner och miljoner år. Förföljelser vi ser nu mot de troende och som visar att "kärleken har kallnat hos de flesta" - som Vår Herre profeterade - är av samma typ av dem som det judiska folket upplevde under den babyloniska fångenskapen, under alla imperier som underkuvade dem och i diasporan för 2000 år genom hela världen. Och är av samma typ av förföljelserna mot kyrkan under Rom, under Islams erövringar och under ateistiska regimer som försökte utplåna den. Och i evigheten, alla dessa förföljelser skall vara ett obetydligt minne - om inte glömda totalt. Men beslutet du gör nu medan du lever här på jorden, för Jesus, detta skall öppna himmelens dörrar för dig så att din själ räddas. Stunden i hela evigheten där din slutstation blir "himmelen" istället för "helvetet" är den stund då du bekänner dina synder, ber Jesus att förlåta dem och radera dem, och ber Honom att komma till ditt liv som Herre och Frälsare.
Vänta inte längre! Vi vet inte när skall vi lämna detta liv och gå till evigheten. Men vi vet säkerligen att beslutet för Jesus är ett beslut som leder till frälsning och evigt liv. Att inte göra detta beslut är vägen för att gå till sjön som brinner av eld och svavel (en plats som är ämnad till Satan och sina demoner) p.g.a våra synder.
Ta emot Jesus idag!
Må Herren välsigna dig. I Jesu Kristi kärlek, din bror
Israel Leonard
PS. Jesus kommer snart!
NOTER:
Varför vet vi inte när var det att Noa, Abel och Kain eller Adam och Eva levde?
Är det inte så att deras släktträd är med i 1 Moseboken?
Kanske har du hört att Adam och Eva levde för cirka 6000 år sedan, att i lustgården ingen dog - inte människor eller djur - och att ingen skall dödas i evigheten, efter Herrens andra tillkommelse. De här noterna har som syfte att upplysa om de här ämne så vår tro är inte bara "biblisk tro" men tro med bibliska grunder. När vi "vet" något på ett felaktigt sätt, då vet vi inte det. Om du "vet" att 2+2=5 då vet du inte att summera. Vi tackar Herren p.g.a de dyrbara läror från sajten "Reasons to Believe", från vilka vi har lånat lite information till de här noter.
En känd teolog sade att "Skriften tolkar Skriften". Och det är sant. Innan vi söker någon förklaring i andra källor är det väldigt viktigt att läsa Ordet så att vi vet vad är det som Gud har sagt. Ibland är versen eller stycket citerat från en tidigare sådan, eller parafraserad (samma tanke med olika ord) Dessutom, nya detaljer kan man veta från de här parallella verser som förklarar det som vi inte begrep i början.
Men det kan vara tvärtom. I Matteus 1 och Lukas 3 hittar vi Jesus Kristus släktträd. Och en del hittar vi också i 1 Moseboken och 1 Krönikerboken. Men att kollationera de här sytcken var omöjligt för mig - som det kunde hända någon annan - och Herren uppenbarade lösningen i sin oändlig nåd och kärlek.
Jag kan komma ihåg flera dagar i rad utan att veta vad skulle jag göra med de här verserna:
Lukas 3:34-38
"[34] son till Jakob, son till Isak, son till Abraham, son till Tera, son till Nahor, [35] son till Serug, son till Reu, son till Peleg, son till Ever, son till Sela, [36] son till Kenan, son till Arpakshad, son till Sem, son till Noa, son till Lemek, [37] son till Metusela, son till Henok, son till Jered, son till Mahalalel, son till Kenan, [38] son till Enosh, son till Set, son till Adam, son till Gud"
1 Krönikerboken 1:17-18
"[17] Sems söner var Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram, likaså Us, Hul, Geter och Mesek. [18] Arpaksad födde Sela, och Sela födde Eber"
1 Moseboken 11:10-14
"[10] Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var 100 år gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden. [11] Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han 500 år och födde söner och döttrar"
"[12] När Arpaksad var 35 år gammal, födde han Sela. [13] Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han 403 år och födde söner och döttrar"
"[14] När Sela var 30 år gammal, födde han Eber. [15] Och sedan Sela hade fött Eber, levde han 403 år och födde söner och döttrar"
Vad är det för fel?
Låt mig berätta: för Lukas, Herrens förfäder i de där avlägsna tider kallas för "Ever, Selas son, Kenans son, Arpakshads son, Sems son" (därför kallas Vår Herre för "semit" som alla judar gör, d.v.s Sems avkomma)
Men när vi läser om samma linje i 1 Mos 11 och 1 Krön 1, då är efterträdandet ett annat: Ever är Selas son men Sela är Arpakshads son. Var hittade Lukas den här "andra Kenan"? Och varför finns han inte med i 1 Mos 11 och 1 Krön 1? Är Arpakshad Selas far eller Selas farfar?
Kanske någon ser detta som en mindre sak. Men låt mig berätta hur viktigt det är. Lukas använder detta släktträd - som Matteus gör i kapitlet 1 - för att autentisera mannen Jesus Kristus som Davids son, den lovade Messias. Om släktträdet är fel, då är evangelisternas bevis fel. för att vara Israels Messias måste man vara "son" - man menar ättling - av David, vilket är lite svårt att prova med ett förfalskat släktträd.
Något slags förklaring hittade jag efter några dagar då jag sökte svar från Herren. I septuaginta (du kan hitta en NOT vid Daniel 2:3-11 slut i den här sajten, som berättar om betydelsen av denna GT översättning) hittade jag ett svar. Det var en ganska rimlig förklaring: Lukas kopierade släktträdet från LXX - där man hittar Kenan - och de andra i GT är en översättning från den Masoretiska texten. Det finns mindre skillnader mellan LXX och MT.
Men denna förklaring var inte exakt en tillräcklig sådan för mig. Det finns många bland oss som tror på ofelbara Skrifter som accepterar oförklarliga ting, eftersom vi vet att en dag skall vi veta allting - precis som Gud vet allting - när vi blir lika Gud i evigheten. På något sätt gör vi alla det, eftersom ingen förstår 100% allt som Bibeln säger. Men detta är ett sammanhang där jag ogillar obegripliga ting, jag menar sådana som gör Bibeln till en tvivelaktig källa. Om LXX och MT är parallella versioner av Guds Ord, hur kan dem ge annorlunda fakta om samma sak? Om det är så, en av dem är rätt och den andra fel.
I "Reasons to Believe" finns det en del om denna avvikelse. Men når jag började läsa om ämnet, i princip blev det ännu värre, eftersom samma "problem" uppstår med andra personer i Bibeln. Några exempel som man hittar i Skriften med olika namn för samma släktträd:
1) Matteus släktträd hoppar över flera kungar från Juda (Ahasja, Joas, Amasja, eller Jojakim) som man hittar i GT.
2) Det finns skillnader i Esras förfäder när man jämför 1 Krön 6 och Esra 7. Det sista stycket - Esra 7 - har samma "problem" som Matteus 1.
3) I 1 Krön 6:1-3 skulle man kunna hitta att Moses far var Levis barnbarn. Men det finns nästan 400 år mellan Moses och Levi. Om detta släktträd skulle vara bokstavligt, då skulle man ha tre generationer under en 350 års period.
Hur förklarar man detta?
Man behöver observera Matteus procedur. Vi tänker på generationer i form av "släktträd". Vi associerar släktträdet med en fotoalbum med farfars far, far- och morföräldrar, farbror, andra kusinen och familjens vänner. Men Matteus ser inte släkttavlan på detta sätt. Från den kända släktlinjen väljer han några namn och inte andra. Samma kapitel visar hans syfte: att få samma antal generationer från Abraham till David, från David till fångenskapen i Babel och från fångenskapen till Jesus (Matteus 1:17) Denna "version" är gjort med flit av evangelisten - möjligen som ett mnemotekniskt verktyg. Att göra ett sådant urval är ett normalt bruk i släktträd i Skriften, som vi kan se i de andra exempel från GT.
Nu får vi betrakta att detta bruk har en djupare konsekvens i den bibliska historien. Det finns en stor kontrovers mellan den bibliska historiografi (sättet som några använder Bibeln i historiskt sammahang) och de fossila eller arkeologiska bevis man han hittat som vittnar om mänskligheten på urtid. Och startpunkten i kontroversen är att man tar de här släktträd som bokstavliga och kompletta, något vi har sett att de bibliska författare inte gör.
På Irland fanns de en Ärkebiskop som levde 1581-1656 och hette James Usher, som ser ut som den förste i att använda de bibliska släktträd på detta sätt. Han jämförde de med antalet år som kommer ibland tillsammans med personernas namn, och på detta sätt beräknade han "enligt Bibeln" dagen då Adam och Eva föll, skapelsens år och andra urtida datum. Hans doktrin blev erkänd av många - bl.a. de Bibel förläggare som publicerade denna "kronologi" som en del av de bibliska förklaringar - och har blivit lärt ut, vilket är skälvklart felaktigt eftersom de bibliska författare ser inte genealogier på detta sätt. Men innan vi dördömer herren Ärkebiskop skulle vi tänka på oss själva. Den som skirver denna text gjorde samma sak i början, och blev korrigerad av Herren p.g.a Hans stor nåd. Jag måste tacka Herren att misstaget påverkade bara mig eftersom jag använde aldrig denna "kronologi" i en Bibelstudie eftersom det var inget bekräftat av Herren - jag var osäkert på det hela men hade inga argument emot det, bara "magkänslan".
På grund av detta - nämligen att använding av släkträd som fullständig faktiskt information är fel - hela argumentationen om Adam och Eva som levde ungefär 4000 pr fKr, jorden som skapades på denna tid, eller floden som ödelade jorden i gamla Egyptens tid blir fel. Och att det har funnits människor på jorden från 60000 år eller mer på jorden är ingen "katastrof" som "gör Bibeln till en myt". Det finns inget problem med Adam och Eva på jorden 60000 år före. Till och med finns det inget problem med att ena en vetenskaplig teori bland de sista som dök upp - "Ut ur Afrika-hypotesen" - med Skrifterna.
Vad är den är "Ut ur Afrika" teorin, och varför skulle den motsvara den bibliska historia om människan?
Låt oss börja med Bibeln. I alla fall är den skriven många sekler före teorin - som dök upp vid 1980 talet.
Skrifterna visar oss att människorna levde i Edens lustgård, när de skapades. Att hitta platsen där "Eden" lade har inte varit speciellt lätt. Några har placerat den i Israel, andra i Mesopotamien, och andra - jag anser de som hade rikaste fantasi - i Indien. Men vi måste läsa Ordet innan vi spekulerar om fakta.
Edens lust gård var en plats på jorden där fyra floder sammanträffades (1 Mos 2:10) Skriften kallar dem:
1) Pison (som rann omkirng landet Havila) I detta land bodde Ismael, Abrahams son (1 Mos 25) och kung Saul besegrade amalekiterna (1 Samuel 15:7) Efter de bibliska texter, "Havila" var någonstans i den arabiska halvön. Numera finns det ingen flod där, men vi kan väl förstå att den fanns för många millennier sedan och har torkat sedan. Den arabiska halvön var inte alltid en öken.
2) Gihon (som rann omkring landet Kus) "Kus" är det hebreiska namnet till Etiopien. Men i bibliska tider "Etiopien" var landet vi känner nuförtiden med detta namn plus flera andra i närheten, även på andra sidan av Röda Havet (Jemen, Eritrea, Djibouti, Somalia) Självklart har denna flod torkat, men den skulle ha runnit genom den arabiska halvön också.
3) Hiddekel: detta är det hebreiska namnet på floden Tigris. Denna flod, som man läser om i Danielsboken också, är en av de två största som ger namnet till Mesopotamien (där Babylonien fanns, och Irak nuförtiden)
4) Frat (eller Eufrat) är den andra stora floden i Mesopotamien.
Den Persiska Viken, där både Tigris och Eufrates mynnar ut, var torrt land. Man har beräknat att det var bara för 8000 år sedan att havet trängde sig in där. Denna plats är den enda i hela jorden där de två stora floder från Mesopotamien skulle sammanträffas med två andra från den arabiska halvön, och den enda platsen där Eden skulle finnas. Att den är under vattnet nuförtiden bekräftar Guds befallning att människan skulle inte leva där efter fallet.
Men... vad har Eden i den Persiska Viken med Afrika att göra?
Låt mig berätta. Att de äldsta människoresterna har hittats i Afrika innebär inte att de föddes där. Detta innebär att de dog där. När Adam och Eva förvisades från Eden i 1 Mos 3, Skriften säger inte vart. Det står att keruberna "bevakade vägen till livets träd", "öster om Edens lustgård". Men "öster om" är på hebreiska "MIQÉDEM" som betyder också "framför" (på detta sätt översattes uttrycket i både Vulgata och Douay-Rheims Bible) Faktiskt, det skulle inte varit till nytta att bevaka "östern" bara, eftersom Gud hade befallt att människorna skulle fylla hela jorden, vilket de gjorde.
Vart gick Adam och Eva då?
Vi ser ett annat fall av utvisning i 1 Mos 4: Kain. Vi läser i Ordet att han "bosatte sig i landet Nod, öster om Eden". För att utvisas bort från sina föräldrar, Kain skickades "öster om Eden". Då är det sannolikt att Adam och Eva skulle ha flyttats till Afrika, väst om Eden. Då blir skillnaden mellan Bibeln och Ut ur Afrika teorin lika noll.
Ut ur Afrika teorin påstår att mänskligheten har ett afrikanskt ursprung, p.g.a flera vetenskapliga bevis:
1) DNA förändras - vilket orsakar mänskliga raser. Denna förändring blir större på samma takt som man befinner sig längre bort från Afrika.
2) Människospråk är mer fonetiskt komplicerade i Afrika; de blir enklare när man avlägsnar sig från Afrika (när avståndet blir större och större då hittar man modernare språk)
3) Det finns mänskliga rester som visar att personerna levde många tusenår sedan. De äldsta finns i Afrika, och desto längre bort från Afrika vi befinner oss är de nyare.
En stark likhet mellan den bibliska historia och en del av Ut ur Afrika teorin är att människorna som befolkade hela jorden genom att migrera från Afrika var "homo sapiens". Bland oss finns det inga "neandertalare" elelr "australopithecus", helt enkelt, eftersom de där arterna - det spelar ingen roll om de var "apar", "mellanlänkar" eller "halvmänniskor" - var UTROTADE när människorna fyllde hela jorden. Dessutom var de här afrikanska utvandrare MÄNSKLIGA på alla sätt. Ingen gick "framåtböjd" eller hade "halv hjärna" eller använde "bara stenredskap". En apa har alla sådana förmågor. De går - lite framåtböjda och klumpigt; de behöver gå på alla fyra när de springer - de kan fixa och använda enklare verktyg, och de har en mindre hjärna än människorna har. Men vi människorna är "människor", varelser som pratar, jobbar, bygger upp, tänker, odlar, och SÄRSKILT, SOM TILLBER GUD, sedan Herren skapade oss.
Det är en självklarhet att Skriften är rätt, men vi skulle inte tänka att det är så eftersom den vetenskapliga teorin har bevisat det. Bibeln talar om saker och ting som hände många millennier sedan, och som de vetenskapliga teorier utlägger bara nuförtiden.
En sist invändning som vi skall möta är att jorden kan inte vara miljoner år gammal eftersom "Bibeln säger att ingen eller inget dog före Adam" (de som påstår detta menar fysisk död och inkluderar både människor och djur) Det kan verka löjligt till dig att tänka på att det fanns växtätare krokodiler, sabeltandstiger, T-rex eller hajar. Eftersom tänderna är också skapade av Gud, och Han tänkte på vad är det som vi skulle äta och hur skulle vi få det. Självklart, om vi inte söker överensstämmelse mellan Guds uppenbaralse i Skriften och Guds uppenbarelse i skapelsen, då kan det uppstå många fantasifulla tolkningar. Men innan man skrattar åt andras ignorans skulle det vara bra att ta itu med vår egen.
Bibeln påstår absolut att "döden kom till den här världen genom Adam":
Rom 5:12
"Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden, och så nådde döden alla människor därför att de alla syndade"
Men det skulle vara orättvist att inkludera djuren i den här versen, eftersom de syndar inte. Och versen berättar att döden - DENNA slags "död" som kom till världen genom Adam - "nådde alla" MÄNNISKOR eftersom "alla syndade". Läser du, alla "människor", som jag gör? Denna "död" kom inte till djuren, eftersom de syndade inte (dessutom, eftersom de levde på jorden många miljoner år före Adam och Eva, och dog på det naturliga sättet) Romarbrevet berättar mer om "döden":
Rom 6:23
"Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår herre"
Om vi skall förstå denna vers på rätt sätt, "döden" menar inte den fysiska - även när denna kan inkluderas - eftersom både de troende med evigt liv och de icke-troende med evigt helvete skall fysiskt dö. Skillnaden skall man se vid uppståndelsen, nämligen vilket tåg ska man åka den dagen. Dessutom, denna vers gör en kontrast eller skillnad mellan "död gentemot evigt liv", inte jordiskt liv. Denna tolkning av "död" - evig död eller "den andra döden" som den kallas i Bibeln - är den rätta när man talar om döden som kom till världen p.g.a synden. Djuren var inte skapade för att ha evigt liv; bara vi, människorna.
Det finns en diffus "biblisk doktrin" som är associerad med denna tanke, att "det fanns ingen fysisk död före Adam": både människan och djur skapades som växtätare, och några blev köttätare p.g.a fallet, eftersom "döden kom till världen". När Herren kommer, alla skall bli växtätare igen, eftersom profeten säger att "kor och björnar skall gå och beta, deras ungar skall ligga tillsammans, och lejon skall äta halm liksom oxar". Denna konstiga "doktrin" kan sammanfattas ungefär så här: "att döda djur för att äta, orsakades av synden som kom till världen, men detta skall sluta när Guds rike kommer".
Innan du hamnar i samma forvirring, låt oss komma ihåg att i 1 Mos 18 åt Gud med Abraham från djuroffret. Det var Gud själv som bestämde djur offer i templet och befallde t.o.m att prästerna skulle äta från dem, och i Hans Sons person, Jesus Kristus, Gud åt fisk efter uppståndelsen (Luke 24) Det finns inget ställe i Bibeln där man kan läsa att det är synd att döda djur och äta dem. Annars skulle Gud själv ha syndat. När man tolkar Jesajas profetior angående det Tusenåriga Riket, då är det väsentligt att vi kommer ihåg att det profetiska språket är ofta bildligt, och lejonen har många meningar i Bibeln förutom den bokstavliga sådan(Satan är ett "rytande lejon", Vår Herre Jesus Kristus är "lejonet av Juda stam", syndarna är "rytande lejon" och "glupska björnar", falska profeter är "rytande lejon" och "rovlystna vargar", de rättfärdiga är "oförskräckta som unga lejon") Med björnar och vargar händer precis samma sak, man kan hitta dem i många verser som använder bildligt språk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar